Shit, vad jag minns sÃ¥ hamnade jag inte ens i leran, men jag har knappt nÃ¥ minne av banan. Allt gick sÃ¥ jävla fort.. men jag ser ju helt galen ut….. ja det här ser ju riktigt illa ut! HÄR kan ni se exakt hur den första banan sÃ¥g ut samt när Felix och Hans gör den klockrent

 

 

Alla håller med. Det bästa sättet att gå ner i vikt är att ett förhållande tar slut. Man mår illa och äter inte så ofta och det resulterar i att man rasar i vikt. Är det värt det? Nej! För när man börjar må bra igen så kommer alla kilon ikapp en.

 

Okeeej, jag mår dåligt. Jag är sjuk och livet känns en bit meningslöst. Men jag tänker inte skära halsen av mig..

ska jag bli sjuk på det här också? Jag är så glad att jag har någon att ta hand om, någon som behöver att jag kliver upp ur sängen och någon som älskar mig kravlöst. Man är helt enkelt lyckligare av att ha en hund i alla lägen ♥

Jag har läst mycket skit om mig själv men det här är faktiskt bara roligt? Hur kan det ens klassas som en nyhet, vem är intresserad? Alla som känner systrarna Lindberg vet att vi brÃ¥kar och blir sams… brÃ¥kar och blir sams… brÃ¥kar och blir sams…

 

Från Nyheter24

 

 

 

Haha, men det här fick jag se idag… ni roar mig verkligen i dessa tider..

 

 

Men hur som helst..

HÄR har ni hela flashbacktråden

Jag bjuder på den för det finns så sjuka människor.

Men tack till den söta människan som skrev där i slutet

Alla mina deppiga inlägg säger er ingenting, det säger ju knappt mig någonting. Jag är för tillfället en riktig bitterfitta som inte klarar ett enda krav från verkligheten. Någonstans är jag besviken för att jag inte kämpade mer eller gjorde annorlunda - har jag gett upp förhållandet för enkelt? Jag känner mig liten och allt runtom är helt plötsligt meningslöst, jag vet inte längre hur jag ska bete mig.  

 

Stabilt?

Den nya reklamen bara flög förbi och man uppfattade knappt vad som hände, en massa människor bara flög Ã¥t höger och vänster. Kanske var det sÃ¥ det var… kanske stod jag kvar! Det fÃ¥r ni veta pÃ¥ Söndag

 

Till alla er som finns nära och bryr er.

Till alla er som finns på avstånd och bryr er.

Och till alla er som jag inte ens träffat som bryr sig!

♥

Jag känner mig halv, ledsen och ömtÃ¥lig för allt. Minsta lilla grej kan få mig att bryta ihop, grÃ¥ta och bara vilja ge upp. Det är sÃ¥ konstigt för det är inget nytt och alla ni som läser tänker säkert “vi veeeet hur det känns och jaaaa det är jobbigt men det gÃ¥r över” Men det gör det inte bättre just nu, jag mÃ¥r inte bättre för det. Jag mÃ¥r dÃ¥ligt och det tänker jag göra sÃ¥ länge jag behöver.

 

 

Wilmer och jag åker skridskor idag. Han förklarar för mig att man inte ska leva ensam för man måste ha sällskap som vuxen, han föreslog att jag skulle skaffa en snowboardkille som kunde lära honom trix men han vill också att jag ska fortsätta träffa Mr.H för han är så duktig på datorer och krigsspel. Det är inte svårare än så i Wilmers värld och det gillar jag.

 

 

FÖRLÅT.

Men hur fan klarar sig mammor som blir ensamstående? Ska jag vara en ensamstående matte nu? Hur ska det gå? Ska vi ha delad vårdnad, varannan vecka? Hur fan löser man saker?

 

 

Första gången på evigheter som jag är ensam.

Ingen pojkvän.

Ingen hund.

Helt själv.

Mörkt.

Tyst.

Hur är det möjligt?

Vad tänkte hon som skrev Svenny istället för Semy?

Tänkte hon att Semy inte lät så svenskt eller vadå?

Varm choklad, pinnbröd, blodapelsiner, fläskfilé, tre hundar och härliga människor. Tävlingar på isen, skridskor, strålande sol och frusna fötter. Varenda lycklig stund är nu dyrbar i min förvirrade värld, jag suger i mig ljusterapin och funderar lite extra på vad jag faktiskt gör.

 

 

När man inte vill vara social med någon så är det bästa som finns syskon, man behöver inte säga ett ord. Man behöver inte vara roligt. Man behöver inte göra sig till. Man får vara vara sig själv

Det får bli så en stund.